..övertygad om att jag inte är sjuk, jag behöver bara växa upp och skärpa mig. 
Nå, huvudsaken är att barnen vet. Och att de vet att jag älskar dem, vad de än gör och vad som än händer.
Det senaste nu är att han inte svarar ang om att hämta barnen halvvägs hem från min mamma och pappa. Troligen kan det ha att göra med att jag dröjde ett par dygn med att svara senast han ville att jag skulle köra Saga till skolan.
Ska hämta Saga idag istället. De har avslutning inför jullovet idag.

Advertisements

Stora dottern kom till mig igår. ❤ Hitkommenderad av sin pappa, men vem bryr sig, bara hon ÄR hos mig.
Vi hjälptes åt lite med skolarbete, virkning, och hjälptes åt att planera dagen idag.
Jag har nu givit mig iväg "tidigt" med bussen (7:27) för återbesök angående cpap-behandling. Barnen var kvar hemma, med P. Nu har de tydligen givit sig av till skolan i tid.

Stora dottern hade tydligen glömt medicinen hemma hos sin pappa, men hon fick av min medicin, så det var inga bekymmer.
Hoppas hon trivs hos mig och att vi kan bygga upp lite rutiner, just nu sträcker sig planerna så långt som till att hon ska äta middag hemma med oss andra.

Friktionsfritt ännu så länge.

Sofia ville inte med och plocka svamp, så det blev jag, P och hunden. Det gick riktigt bra, S ringde ett par gånger och stack sedermera hem till sin pappa.

Fick ihop en massa svamp, det blev svampsås och resten på tork. Rensade hela kvällen, Saga (!) kom förbi, hon var ute och hängde med kompisar. Wow, liksom.
Hon ville ha vatten i en flaska, fixade det.
Engla, Nova och Albin och kanske nån till var med.

Gav bort svampen jag plockade förut till P:s mamma.

Igår ringde H till Sofia och berättade att det var fel av henne att bli ledsen när han kallade henne handikappad, eftersom det inte är nåt fel på att vara handikappad.

Han berättade också att en av hans kompisar i skolan var handikappad. Satt i rullstol. Vad det nu hade med NÅNTING att göra.

Sofia är ledsen, eftersom hon upplever att pappa är dum, och hon undrar i sitt stilla sinne om inte jag borde vara på sjukhus eftersom jag inte orkar gå upp med henne på morgonen och följa henne till skolan.
Jag försöker berätta för henne att allt är värt allt, bara jag får vara med henne och hon har det bra.

Sofia ringde, ville bli hämtad.
Jag sa om en stund.
Hon ringde igen.
När jag var på väg så bad hon att få äta färdigt. När jag kom fram kom hon ändå ut direkt.
Hennes pappa hade kallat henne “handikappad” när hon bett om hjälp att skära upp sin pizza.

Hon var ledsen för det, förstås.
Vi pratade en lång stund om att så säger man verkligen inte till barn, och att det för övrigt inte är det minsta fel med att vara handikappad.

Hon var fortfarande hungrig, så vi beslöt att köpa egen pizza. Jag hjälpte henne att skära upp den. 🙂 Hon behövde visst få känna sig lite extra liten, så jag fick mata henne lite också.

Hon somnade tidigt ikväll med. Hon har gjort det varje kväll som hon har varit här nu. Lägger man det till att hon ofta blöder näsblod så känns det som om det skulle kunna vara nåt allvarligt.

Hennes pappa ringde två gånger till hennes telefon. Efter att hon somnat. Jag svarade inte, och mig hörde han inte av sig till.
Vi får väl se om det snart ringer nån dam från soc igen. Eftersom barnens pappa blir “orolig” när jag inte svarar. (Läs: inte gör som han säger.)

Han nekade hunden att komma hem till honom. För att han kan.
Igår och i förrgår ringde han soc. Bad dem kontrollera var Sofia var eftersom jag “inte svarar”. (Kan ju inte svara på nåt om jag inte fått frågan)

Han är för fin för att skriva epost. Jag ska svara när han ringer. Så är det bara.

Han har underkänt hela soc utredning ang Saga. Punkt för punkt. Och fått detta bilagt utredningen.

Han lägger ner en enorm energi på att få andra att må dåligt. För att må bättre själv.

Övergrepp.

Tönt. Tönt! TÖÖÖNT!!

Är så trött på människor som tränger sig in i mitt liv och sen inte sköter det snyggt och återställer utan lämnar ett gapande hål efter sig.
Vad är det för fel på helt vanlig gammaldags jävla omtanke??